Åtgärder mot fusk i studentskrivningar i Moldavien

För några veckor sedan skedde studentskrivningarna för Moldaviens gymnasiestudenter. Det är fyra prov som skrivs, jag tror att det fungerar lite på samma vis som studentskrivningarna i Finland (man får en viss poäng för varje betyg och behöver få ett visst antal poäng för att få ta examen). Nytt för i år var att varje skrivning övervakades av kameror, detta för att upptäcka studenter som fuskar med hjälp av telefon, örsnäcka eller liknande otillåtna hjälpmedel. Häromdagen kom resultaten för i år och 42% av de skrivande blev underkända i något av proven, jämfört med 11% förra året. Endast 4 av 28000 studenter i hela landet fick högsta betyg i alla ämnen, en avsevärd sänkning gentemot tidigare år (Mihaela nämnde att i hennes avgångsklass hade ungefär hälften av klasskamraterna 10 i alla prov). Detta visar på hur utbrett fuskandet är under utbildningen i Moldavien, förhoppningsvis är detta början på en mer jämlik utbildning där eleverna inte kan muta sig till bättre betyg i samma utsträckning som tidigare. Huruvida en åtgärd som denna är rätt väg att gå kan man diskutera, men så här långt har det åtminstone visat sig vara effektivt.

Läs mer om detta här:
http://www.publika.md/incredibil-aproape-jumatate-dintre-absolventi-au-picat-la-bac--doar-4-elevi-au-10-pe-linie_1466751.html

/Adam

En helg på landet

Midsommarhelgen spenderade vi i Tatianas hemby. Vi levde äkta lantliv och njöt för fulla muggar hela tiden. För att inte tråka ut er med detaljer ska jag nu skriva ned några guldkorn från resan! Ni som inte är lättuttråkade kan läsa ateriskerna också! :)

Väldigt snart efter att vi hade kommit fram fick vi följa med Tatiana till hennes mammas gudbarn* för att köpa** tre kilo gurkor. Vi gick en kort promenad bort till deras hus och hälsades varmt välkomna av modern i huset. Medan vi väntade på gurkorna fick vi se deras odlingar och äta söta körsbär (både röda och vita) från träden. När gurkorna väl plockats trodde vi att det var dags att gå hem, men icke. I stället blev vi bjudna till bords och serverade en mindre festmåltid bestående av massa grönsaker, hemgjord ost, vin från den egna vingården*** och  någon köttbit. Efter ett antal hai noroc**** kom mannen i familjen hem och bjöd oss på moldaviska cigaretter. Jag tackade artigt ja och fick snart veta att cigarettmärket hette Doina***** och fanns att köpa för cirka fem lei****** per paket. Ytterligare några hai norocs senare var vi tvungna att ursäkta oss för att gå och äta middag hos Tatianas familj.

Både på lördagen och söndagen klev vi upp klockan sju på morgonen, serverades en kopp kaffe och en bit tårta och begav oss sedan iväg med getterna till en "getherde". Getterna kunde precis vägen och sprang några meter före oss. Om det kom en häst******* så klev getterna upp på trottoaren eller höll sig i vägkanten om trottoar saknades. Sjukt imponerande!

Getpromenad

Till frukost på lördagen serverades vi, förutom en massa mat som vi kunde stå oss på hela dagen, både vin och konjak********. Eftersom att det var dagen före the great sunday********* så fick vi alla gåvor från Tatianas mamma. Gåvorna var till minne av någon speciell botgången person (Adam fick till minne av Tatianas far och jag hennes grandparents) och bestod för vår del av bröd med vaxljus i, vinkaraffer i keramik, handdukar och godis.

Tatianas familj har fem getter, två eller tre får, massa ankor, några grisar, två kor, en tjur, två kalvar, en häst, två hundar, två katter och ett gäng kaniner.********** Jag har varit vegetarian i fjorton år men råkade vid något tillfälle säga att om det var någon gång jag skulle kunna tänka mig att äta kött så var det när jag visste att djuren haft ett så fint liv som de hade hos Tatianas familj. Detta mindes Tatiana och hennes syster på lördagen när vi skulle äta middag och hällde i mig vin tills jag gick med på att äta en bit grillad kanin. Det smakade precis som jag tänkte mig att det skulle smaka. Det är nog ingenting jag gör igen på något decennium, men jag är helt klart glad att jag testade!

Lillkatten, aka Adams nya bästis

Några av de små grisarna

En dag tog vi a local taxi till fårhagen för att hämta mjölk. Tatianas bror såg nog hur jag förundrades över männen som vant satt och mjölkade fåren, för på kvällen tog han med oss till getterna och lät mig mjölka en. Jag var inte helt dålig på det men absolut inte i klass med fårmjölkarna.

Fårmjölkare och ett får som köar för att få mjölkas

På lördagskvällen gick vi till kyrkogården för att klä in gravarna i valnötsträdsgrenar inför the great sunday. Tatianas syster passade på att berätta några spökhistorier och på något sätt kändes det som att jag var åtta, nio år igen. Vi missade att klättra över gärsgårdar på midsommarafton men fick detta nattliga äventyr i stället. :) 

Kvällspromenad på landet. Inte många gatlyktor här, precis

På söndagen var det en konsert vid kulturhuset och en orkester spelade moldavisk musik. Då drog Tatiana upp oss och lät oss dansa moldavisk folkdans inför halva byn. Trots att stegen är superlätta så var jag rysligt dålig. Det gjorde ingenting. 

Den här korta sammanfattningen blev inte så kort - men så blir det när det händer mycket! Vi hade en helt fantastisk helg i alla fall och Tatianas mor har bjudit hem oss, våra vänner och våra familjer att bo där ett par veckor nästa sommar***********.  Då har vi lovat att spela the national sport************ med familjen!

/ JS

*Fast inte riktigt gudbarn som vi menar i Sverige. Här kan äldre par bli gudföräldrar åt yngre par när de gifter sig. Som jag förstått det så är det vanligt att ett äldre par har fyra yngre par som gudbarn, för då kan gudbarnen bära mannens kista när han begravs.
** Köpa är kanske fel ord då man tänker sig att någon form av betalning skulle ingå. Vi förstod snart att livet på landet mer handlar om tjänster och gentjänster och inte så mycket utbyte av sedlar.
*** Nästan alla moldaver gör eget vin och det är godare än det du kan köpa i affärerna. När vinet är bryggt så förvaras det i ett jättestort vinfat i källaren och förhoppningsvis så räcker det hela året.
**** Typ vår motsvarighet till att skåla, med skillnaden att det betyder otur (eller något liknande) att sätta ned glaset innan du druckit ur hela. De har ganska små glas här, tack och lov..
***** Efter en gammal musikgenre, så här kan det låta
****** Det vill säga knappt tre kronor.. inte undra på att folk röker i det här landet!
******* Att be någon om skjuts med häst och vagn i byarna kallade de för att ta en "local taxi". Ett fantastiskt transportmedel där man kunde få sitta på en mjölktunna och dessutom hade möjlighet att plocka persikor från träden i farten
******** Även denna bryggd på gården. Tatiana förklarade för oss att det var bra att ta en raku, som de kallar det, på morgonen eftersom att "it's good for the digestion"
********* En ortodox högtid som jag aldrig hade hört talas om tidigare. Den kan ha något att göra med Johannes döparen, men efter ett par frukostkonjaks var jag inte helt med när Tatiana berättade..
********** Ankorna och kaninerna rymde hela tiden ur sina burar och familjen lät de springa runt på tomten. Katterna lyfte inte en tass åt familjens djur, men om det landade en småfågel på gräsmattan så försökte de omedelbart fånga den.
*********** Till skillnad från när en svensk säger något i stil med "vi måste ta en fika nästa vecka" mer som en artighetsfras så menar moldaver verkligen det när de säger så här. Jag har aldrig någonsin stött på så många gästvänliga människor!
************ Alltså, hjälpa till att rensa ogräs i landen och ploga jorden!

Vårt kändisskap fortsätter

Vi var just ute och åt lunch med två unga kvinnor som intervjuade oss om vår vistelse här i landet. Det är, som Adams flickvän Julia skrev, skevt att vi och vårt exjobb har gått och blivit kändisar i Moldavien! Det var roligt och lite mysigt att få sammanfatta våra veckor här, nu när hemresan närmar sig. Jag kan inte förstå att vi åker hem om två dagar.

När jag har lite mer tid ska jag skriva mer om vår resa till Tatianas hemby. Nu ska vi strax iväg och ha vår sista intervju!

/JS

Moldavisk radio

I fredags var vi inbjudna till en moldavisk radiokanal för att prata om vårt examensarbete. Det är roligt att så många vi har träffat under vår tid här verkligen intresserat sig för vårt arbete och verkar hoppas att det ska leda till någonting stort. Det hoppas så klart vi också!

Bilden är lånad från Jurnal FM

Heldag i Bender

Nu smälter vi nästan bort här i Moldavien så det är tur att vi har fått nästan allt resultat vi behöver för att skriva vår rapport. Det är några möten vi hoppas att vi ska få till men tyvärr så är det svårt att styra över vissa saker som har med arbetet att göra. (Mycket märkligt att Moldaviens beslutsfattare inte står i kö för att få svara på frågor till vårt exjobb.)

Tack och lov så sammanfaller den otroliga hettan och våra oplanerade dagar och vi försöker göra det mesta och bästa av våra dagar i landet. Igår åkte vi till Bender och såg oss omkring. Det var minst sagt en spännande upplevelse att resa in i Transnistrien. Förutom att vi behövde fylla i en blankett (som tack och lov var okej att fylla i på engelska) så var vi tvungna att passera två passkontroller i vardera riktning. Nu tror jag dessutom att vi ska säga till någon någonstans att vi är tillbaka i Moldavien, men det är ytterst oklart vem och var..

I Bender fick vi öva på vår ryska och dessutom på att hitta utan karta. Det finns ett fort i Bender som Adam gärna ville besöka men det visade sig vara svårare än vi trodde att hitta. Enligt google maps skulle fortet ligga mitt i en väg. Det gjorde det inte. Den enda rimliga platsen där fortet skulle kunna vara var bakom en stor mur i staden. Tyvärr så var varje ingång vaktad av ryska (?) militärer med automatvapen så vi var inte jättesugna på att försöka ta oss in. Efter att Adam drabbats av solsting och således förlorat nästan allt sitt vett så gick han ändå fram och kommunicerade med vakterna. De förklarade på klingande ryska hur vi skulle gå för att komma in till fortet (som alltså låg bakom portarna de vaktade). Vi följde instruktionerna så gott vi kunde och kom snart till en ytterst anonym plåtdörr mitt i ingenstans. Adam knackade modigt på och ytterligare en militär öppnade dörren. Han förde in oss till ett rum där en kvinna satt och pratade i telefon. Vi stod och svettades som dårar och hoppades att vi hade kommit rätt. Det visade det sig att vi hade och efter lite pappersarbete fick vi äntligen komma in till fortet.

Här var det stängt

Utsikt från fortets utsiktstorn

Efter ett par timmar i Bender var det dags att åka hem. Sista bussen skulle gå kl 18.40 och vi ville inte undersöka vad som skulle hända om vi missade den och således överskred tiden vi fick vara där enligt vårt visa.

Adam köper hembiljett på flytande ryska

Idag är vi åter på kontoret. Vi har än så länge drabbats av cirka sjuttiotusen skrattattacker som alla är relaterade till värmen. Adam har en teori om att kvinnorna här går omkring i så högklackade skor för att de inte ska känna hur varm asfalten är (ja, det bränns genom skorna). Jag tycker att Adam ska börja gå i höga klackar. Vi får se hur detta utvecklas.

// JS

Finbesök från Åland

Lördag-tisdag var mina föräldrar här på besök. Det har varit trevligt, framför allt blev det mycket god mat och gott vin samt en del promenerande runt i staden under deras vistelse. Kul att få höra om hur livet är med familjen på Åland, dröjer dock till slutet på juli innan jag kommer besöka Åland och träffa resten av familjen. Har hittills i mitt liv spenderat minst två månader av varje sommar på Åland, men den här sommaren blir det inte mer än någon veckas vistelse. Lite trist, men samtidigt har jag fått uppleva Moldavien och efter det ska det bli skönt att bara få leva med min flickvän Julia ett tag, och så måste jag jobba med examensrapporten.

Mor och far smakandes på Cricovas mousserande vin

Nu är det dock slut på besök hemifrån, men också bara två hela helger kvar innan vi ska åka tillbaka till Sverige (!). Den här helgen är hittills oplanerad, om vädret tillåter kanske det blir en tur till Odessa. Nästa helg hoppas vi få besöka Tatiana och hennes familj på landet. Tatiana har för övrigt tagit ledigt denna vecka och nästa för att hjälpa till hemma hos sin familj, så just nu får vi hjälp av Christina och Mihaela med projektet istället.

/Adam

Långlunch i solen

Igår åt jag lunch i en av parkerna nära kontoret. Satt på en bänk och njöt av värmen. Det är lustigt här hur det alltid är lätt att få tag på en bänk i solen. Moldaverna tittar nästan lite konstigt på en om man väljer bort en skuggplats till förmån för en solplats. Själv väljer jag en solplats framför en skuggplats nio gånger av tio.

På väg tillbaka till kontoret hittade jag en liten kiosk som sålde take away-kaffe. Då blev jag glad som ett barn på julafton och köpte mig en macchiato. Något som jag saknar orimligt mycket med Sverige är tillgången till kaffe. I Stockholms innerstad kan jag inte komma på ett enda ställe där man skulle få gå i mer än två minuter för att få tag på en take away-kaffe. Bryggkaffet hemma smakar ljuvligt i jämförelse med det vi har hittat här.

/JS