Åtgärder mot fusk i studentskrivningar i Moldavien

För några veckor sedan skedde studentskrivningarna för Moldaviens gymnasiestudenter. Det är fyra prov som skrivs, jag tror att det fungerar lite på samma vis som studentskrivningarna i Finland (man får en viss poäng för varje betyg och behöver få ett visst antal poäng för att få ta examen). Nytt för i år var att varje skrivning övervakades av kameror, detta för att upptäcka studenter som fuskar med hjälp av telefon, örsnäcka eller liknande otillåtna hjälpmedel. Häromdagen kom resultaten för i år och 42% av de skrivande blev underkända i något av proven, jämfört med 11% förra året. Endast 4 av 28000 studenter i hela landet fick högsta betyg i alla ämnen, en avsevärd sänkning gentemot tidigare år (Mihaela nämnde att i hennes avgångsklass hade ungefär hälften av klasskamraterna 10 i alla prov). Detta visar på hur utbrett fuskandet är under utbildningen i Moldavien, förhoppningsvis är detta början på en mer jämlik utbildning där eleverna inte kan muta sig till bättre betyg i samma utsträckning som tidigare. Huruvida en åtgärd som denna är rätt väg att gå kan man diskutera, men så här långt har det åtminstone visat sig vara effektivt.

Läs mer om detta här:
http://www.publika.md/incredibil-aproape-jumatate-dintre-absolventi-au-picat-la-bac--doar-4-elevi-au-10-pe-linie_1466751.html

/Adam

En helg på landet

Midsommarhelgen spenderade vi i Tatianas hemby. Vi levde äkta lantliv och njöt för fulla muggar hela tiden. För att inte tråka ut er med detaljer ska jag nu skriva ned några guldkorn från resan! Ni som inte är lättuttråkade kan läsa ateriskerna också! :)

Väldigt snart efter att vi hade kommit fram fick vi följa med Tatiana till hennes mammas gudbarn* för att köpa** tre kilo gurkor. Vi gick en kort promenad bort till deras hus och hälsades varmt välkomna av modern i huset. Medan vi väntade på gurkorna fick vi se deras odlingar och äta söta körsbär (både röda och vita) från träden. När gurkorna väl plockats trodde vi att det var dags att gå hem, men icke. I stället blev vi bjudna till bords och serverade en mindre festmåltid bestående av massa grönsaker, hemgjord ost, vin från den egna vingården*** och  någon köttbit. Efter ett antal hai noroc**** kom mannen i familjen hem och bjöd oss på moldaviska cigaretter. Jag tackade artigt ja och fick snart veta att cigarettmärket hette Doina***** och fanns att köpa för cirka fem lei****** per paket. Ytterligare några hai norocs senare var vi tvungna att ursäkta oss för att gå och äta middag hos Tatianas familj.

Både på lördagen och söndagen klev vi upp klockan sju på morgonen, serverades en kopp kaffe och en bit tårta och begav oss sedan iväg med getterna till en "getherde". Getterna kunde precis vägen och sprang några meter före oss. Om det kom en häst******* så klev getterna upp på trottoaren eller höll sig i vägkanten om trottoar saknades. Sjukt imponerande!

Getpromenad

Till frukost på lördagen serverades vi, förutom en massa mat som vi kunde stå oss på hela dagen, både vin och konjak********. Eftersom att det var dagen före the great sunday********* så fick vi alla gåvor från Tatianas mamma. Gåvorna var till minne av någon speciell botgången person (Adam fick till minne av Tatianas far och jag hennes grandparents) och bestod för vår del av bröd med vaxljus i, vinkaraffer i keramik, handdukar och godis.

Tatianas familj har fem getter, två eller tre får, massa ankor, några grisar, två kor, en tjur, två kalvar, en häst, två hundar, två katter och ett gäng kaniner.********** Jag har varit vegetarian i fjorton år men råkade vid något tillfälle säga att om det var någon gång jag skulle kunna tänka mig att äta kött så var det när jag visste att djuren haft ett så fint liv som de hade hos Tatianas familj. Detta mindes Tatiana och hennes syster på lördagen när vi skulle äta middag och hällde i mig vin tills jag gick med på att äta en bit grillad kanin. Det smakade precis som jag tänkte mig att det skulle smaka. Det är nog ingenting jag gör igen på något decennium, men jag är helt klart glad att jag testade!

Lillkatten, aka Adams nya bästis

Några av de små grisarna

En dag tog vi a local taxi till fårhagen för att hämta mjölk. Tatianas bror såg nog hur jag förundrades över männen som vant satt och mjölkade fåren, för på kvällen tog han med oss till getterna och lät mig mjölka en. Jag var inte helt dålig på det men absolut inte i klass med fårmjölkarna.

Fårmjölkare och ett får som köar för att få mjölkas

På lördagskvällen gick vi till kyrkogården för att klä in gravarna i valnötsträdsgrenar inför the great sunday. Tatianas syster passade på att berätta några spökhistorier och på något sätt kändes det som att jag var åtta, nio år igen. Vi missade att klättra över gärsgårdar på midsommarafton men fick detta nattliga äventyr i stället. :) 

Kvällspromenad på landet. Inte många gatlyktor här, precis

På söndagen var det en konsert vid kulturhuset och en orkester spelade moldavisk musik. Då drog Tatiana upp oss och lät oss dansa moldavisk folkdans inför halva byn. Trots att stegen är superlätta så var jag rysligt dålig. Det gjorde ingenting. 

Den här korta sammanfattningen blev inte så kort - men så blir det när det händer mycket! Vi hade en helt fantastisk helg i alla fall och Tatianas mor har bjudit hem oss, våra vänner och våra familjer att bo där ett par veckor nästa sommar***********.  Då har vi lovat att spela the national sport************ med familjen!

/ JS

*Fast inte riktigt gudbarn som vi menar i Sverige. Här kan äldre par bli gudföräldrar åt yngre par när de gifter sig. Som jag förstått det så är det vanligt att ett äldre par har fyra yngre par som gudbarn, för då kan gudbarnen bära mannens kista när han begravs.
** Köpa är kanske fel ord då man tänker sig att någon form av betalning skulle ingå. Vi förstod snart att livet på landet mer handlar om tjänster och gentjänster och inte så mycket utbyte av sedlar.
*** Nästan alla moldaver gör eget vin och det är godare än det du kan köpa i affärerna. När vinet är bryggt så förvaras det i ett jättestort vinfat i källaren och förhoppningsvis så räcker det hela året.
**** Typ vår motsvarighet till att skåla, med skillnaden att det betyder otur (eller något liknande) att sätta ned glaset innan du druckit ur hela. De har ganska små glas här, tack och lov..
***** Efter en gammal musikgenre, så här kan det låta
****** Det vill säga knappt tre kronor.. inte undra på att folk röker i det här landet!
******* Att be någon om skjuts med häst och vagn i byarna kallade de för att ta en "local taxi". Ett fantastiskt transportmedel där man kunde få sitta på en mjölktunna och dessutom hade möjlighet att plocka persikor från träden i farten
******** Även denna bryggd på gården. Tatiana förklarade för oss att det var bra att ta en raku, som de kallar det, på morgonen eftersom att "it's good for the digestion"
********* En ortodox högtid som jag aldrig hade hört talas om tidigare. Den kan ha något att göra med Johannes döparen, men efter ett par frukostkonjaks var jag inte helt med när Tatiana berättade..
********** Ankorna och kaninerna rymde hela tiden ur sina burar och familjen lät de springa runt på tomten. Katterna lyfte inte en tass åt familjens djur, men om det landade en småfågel på gräsmattan så försökte de omedelbart fånga den.
*********** Till skillnad från när en svensk säger något i stil med "vi måste ta en fika nästa vecka" mer som en artighetsfras så menar moldaver verkligen det när de säger så här. Jag har aldrig någonsin stött på så många gästvänliga människor!
************ Alltså, hjälpa till att rensa ogräs i landen och ploga jorden!

Vårt kändisskap fortsätter

Vi var just ute och åt lunch med två unga kvinnor som intervjuade oss om vår vistelse här i landet. Det är, som Adams flickvän Julia skrev, skevt att vi och vårt exjobb har gått och blivit kändisar i Moldavien! Det var roligt och lite mysigt att få sammanfatta våra veckor här, nu när hemresan närmar sig. Jag kan inte förstå att vi åker hem om två dagar.

När jag har lite mer tid ska jag skriva mer om vår resa till Tatianas hemby. Nu ska vi strax iväg och ha vår sista intervju!

/JS

Moldavisk radio

I fredags var vi inbjudna till en moldavisk radiokanal för att prata om vårt examensarbete. Det är roligt att så många vi har träffat under vår tid här verkligen intresserat sig för vårt arbete och verkar hoppas att det ska leda till någonting stort. Det hoppas så klart vi också!

Bilden är lånad från Jurnal FM

Heldag i Bender

Nu smälter vi nästan bort här i Moldavien så det är tur att vi har fått nästan allt resultat vi behöver för att skriva vår rapport. Det är några möten vi hoppas att vi ska få till men tyvärr så är det svårt att styra över vissa saker som har med arbetet att göra. (Mycket märkligt att Moldaviens beslutsfattare inte står i kö för att få svara på frågor till vårt exjobb.)

Tack och lov så sammanfaller den otroliga hettan och våra oplanerade dagar och vi försöker göra det mesta och bästa av våra dagar i landet. Igår åkte vi till Bender och såg oss omkring. Det var minst sagt en spännande upplevelse att resa in i Transnistrien. Förutom att vi behövde fylla i en blankett (som tack och lov var okej att fylla i på engelska) så var vi tvungna att passera två passkontroller i vardera riktning. Nu tror jag dessutom att vi ska säga till någon någonstans att vi är tillbaka i Moldavien, men det är ytterst oklart vem och var..

I Bender fick vi öva på vår ryska och dessutom på att hitta utan karta. Det finns ett fort i Bender som Adam gärna ville besöka men det visade sig vara svårare än vi trodde att hitta. Enligt google maps skulle fortet ligga mitt i en väg. Det gjorde det inte. Den enda rimliga platsen där fortet skulle kunna vara var bakom en stor mur i staden. Tyvärr så var varje ingång vaktad av ryska (?) militärer med automatvapen så vi var inte jättesugna på att försöka ta oss in. Efter att Adam drabbats av solsting och således förlorat nästan allt sitt vett så gick han ändå fram och kommunicerade med vakterna. De förklarade på klingande ryska hur vi skulle gå för att komma in till fortet (som alltså låg bakom portarna de vaktade). Vi följde instruktionerna så gott vi kunde och kom snart till en ytterst anonym plåtdörr mitt i ingenstans. Adam knackade modigt på och ytterligare en militär öppnade dörren. Han förde in oss till ett rum där en kvinna satt och pratade i telefon. Vi stod och svettades som dårar och hoppades att vi hade kommit rätt. Det visade det sig att vi hade och efter lite pappersarbete fick vi äntligen komma in till fortet.

Här var det stängt

Utsikt från fortets utsiktstorn

Efter ett par timmar i Bender var det dags att åka hem. Sista bussen skulle gå kl 18.40 och vi ville inte undersöka vad som skulle hända om vi missade den och således överskred tiden vi fick vara där enligt vårt visa.

Adam köper hembiljett på flytande ryska

Idag är vi åter på kontoret. Vi har än så länge drabbats av cirka sjuttiotusen skrattattacker som alla är relaterade till värmen. Adam har en teori om att kvinnorna här går omkring i så högklackade skor för att de inte ska känna hur varm asfalten är (ja, det bränns genom skorna). Jag tycker att Adam ska börja gå i höga klackar. Vi får se hur detta utvecklas.

// JS

Finbesök från Åland

Lördag-tisdag var mina föräldrar här på besök. Det har varit trevligt, framför allt blev det mycket god mat och gott vin samt en del promenerande runt i staden under deras vistelse. Kul att få höra om hur livet är med familjen på Åland, dröjer dock till slutet på juli innan jag kommer besöka Åland och träffa resten av familjen. Har hittills i mitt liv spenderat minst två månader av varje sommar på Åland, men den här sommaren blir det inte mer än någon veckas vistelse. Lite trist, men samtidigt har jag fått uppleva Moldavien och efter det ska det bli skönt att bara få leva med min flickvän Julia ett tag, och så måste jag jobba med examensrapporten.

Mor och far smakandes på Cricovas mousserande vin

Nu är det dock slut på besök hemifrån, men också bara två hela helger kvar innan vi ska åka tillbaka till Sverige (!). Den här helgen är hittills oplanerad, om vädret tillåter kanske det blir en tur till Odessa. Nästa helg hoppas vi få besöka Tatiana och hennes familj på landet. Tatiana har för övrigt tagit ledigt denna vecka och nästa för att hjälpa till hemma hos sin familj, så just nu får vi hjälp av Christina och Mihaela med projektet istället.

/Adam

Långlunch i solen

Igår åt jag lunch i en av parkerna nära kontoret. Satt på en bänk och njöt av värmen. Det är lustigt här hur det alltid är lätt att få tag på en bänk i solen. Moldaverna tittar nästan lite konstigt på en om man väljer bort en skuggplats till förmån för en solplats. Själv väljer jag en solplats framför en skuggplats nio gånger av tio.

På väg tillbaka till kontoret hittade jag en liten kiosk som sålde take away-kaffe. Då blev jag glad som ett barn på julafton och köpte mig en macchiato. Något som jag saknar orimligt mycket med Sverige är tillgången till kaffe. I Stockholms innerstad kan jag inte komma på ett enda ställe där man skulle få gå i mer än två minuter för att få tag på en take away-kaffe. Bryggkaffet hemma smakar ljuvligt i jämförelse med det vi har hittat här.

/JS

Uppdatering om projektet

I fredags tog skolterminen i Moldavien slut. Lärare kommer fortsätta jobba 1-2 veckor till, men just nu känner vi oss ganska nöjda med det resultat vi fått så inga fler skolbesök är inplanerade. Vi har besökt fyra olika skolor och varje skola har innefattat både primary school, gymnasium och lyceum, dvs. klass 1-4, 5-9 och 10-12. Totalt har vi gjort sex besök och fått prata med både elever, lärare och rektorer samt sett oss runt i skolorna. Skulle vi behöva göra fler samtal med elever, lärare eller rektorer kommer vi använda oss av de kontakter vi redan etablerat med skolorna.

Vi kommer den resterande tiden (3½ vecka) att först gå igenom det resultat vi samlat in för att sammanfatta vilka problem som upplevs på olika nivåer, gällande undervisning om avfallshantering i skolorna. Därefter kommer vi fokusera på att hitta orsaker och lösningar till dessa problem . I detta arbete hoppas vi kunna möta bl.a. utbildningsministeriet.

/Adam

Ronny på besök och möte med vice miljöminister

Vår handledare på Borlänge Energi, Ronny Arnberg, var på besök i Chisinau lördag-tisdag. I måndags fick vi träffa honom och diskutera våra erfarenheter så här långt, hur projektet går och lite annat. Trevligt! Igår fick vi följa med på ett möte som Ronny och Staffan Filipsson (från IVL) skulle ha med bl.a. vice miljöministern, angående ett eventuellt framtida projekt. Häftigt att få vara med på detta och se något som kan bli starten på ett större avfalls- och energiprojekt i Moldavien.

För mer info om mötet se denna länk (miljöministeriets hemsida)

/Adam

A great experience

Igår var våra planer för dagen var att besöka en skola i en förort i Chisinau på förmiddagen och på eftermiddagen åka till en annan skola som vi besökte i förrgår. Anledningen till att vi skulle dit igen var att vi i förrgår fick inbjudan från rektorn att komma på deras lärarmöte igår, för att berätta om utbildningssystemet i Sverige. Efter det skulle vi få prata med några biologilärare om avfallshantering. Men i Moldavien utvecklar sig aldrig dagen riktigt som man tänkt sig. Några av dagens händelser följer nedan.

1) Vi skulle besöka den första skolan 9.30 och vi hade därför fått skjuts ordnad av vår handledare, en bil skulle ta oss vidare mot förorten kl 8.40. Men en kvart innan fick vi ett samtal om att bilen inte var tillgänglig, så vi måste åka buss. Vi tog oss till stadshuset för att få hjälp med att förstå vilken buss vi skulle ta och varifrån. Vi gick iväg och letade ett tag efter busshållplatsen, som inte befann sig på utvisad plats. Väl på busshållplatsen förstod vi inte varför bussen vi skulle ta inte fanns med, så vi frågade snällt en tant om hur man tar sig till förorten. Hon menade att vi skulle ta en annan buss, då hon inte kände till det bussnummer vi fått (det visar sig senare att denna busslinje varit ur bruk ca. 1 år). Vi kom fram drygt en timme försent, men möttes bara av glada miner ändå, som tur var.

Väntandes på bussen dök det upp en rolig vovve

2) På skolan fick vi prata med rektorn och sedan titta runt i byggnaderna. Under rundvandringen gav de oss kontinuerligt gåvor. Från deras slöjdklass i form av en liten stickad väska/korg, en duk och två sittunderlag. Från deras museum (ja, de har ett museum) fick vi två grytlappar, tre par mars-saker i röd-vitt (ej planeten mars, de ska hänga ute 1 mars - 1 april), varav två par var i fingertoppsstorlek och fyra dekorerade ägg. Trots att vi fick allt detta försökte vi tacka nej så gott det gick, bl.a. tackade vi nej till en gul-svart tjurmask. Från deras kök fick vi en kasse med traditionella moldaviska giffelbakelser. Utöver detta blev vi också bjudna på kaffe, olika kakor och chokladpraliner under mötet med rektorn.

Våra gåvor. Tallriken längst ned fick vi från skolan vi var till i förrgår

Skolmuseum

3) När klockan närmade sig 13 åkte vi iväg till nästa skola. Allt lugnt, vi kommer dit och blir förda in i en aula. Där sitter 50-100 lärare. Vi blir hänvisade att sätta oss längst fram och får veta att vi snart får prata, och det i drygt en kvart. Det enda vi vet är att vi ska berätta om skolsystemet i Sverige. Allt känns lite luddigt, turligt nog har vi fått öva på att hantera liknande situationer i och med att vi pluggar på CL. Så Julia berättade lite om svenska skolsystemet, jag berättade lite om det finska och så fick vi en del frågor som vi försökte svara på. All kommunikation gick via en engelskalärare som agerade tolk. Sammanfattningsvis lite märkligt, lite förvirrat och lite roligt.

4) Efteråt hade vi tänkt prata med biologilärare. Istället fick vi prata med sex stycken engelskalärare. De frågade lite mer om utbildningssystemet och sen ville de gå och äta lunch. Vi tänkte då börja åka hem, men ringde för säkerhets skull och kollade med vår kontakt på skolan först. Hon mötte upp oss och vi följde då med henne i tron att vi skulle gå ut och äta lunch, men vi gick in och åt istället. Hem till henne. Där bjöds det på "traditionell moldavisk mat", dvs. pastakuddar med fyllning. Fyllning som Julia undrade om innehöll kött, eftersom hon är vegetarian. Svaret var nej, inget kött utan gula ärtor som smakar kött. Vi misstänker att det var kött. Vistelsen hos henne var, som en elev på en annan skola konstant beskrev sina upplevelser, "a great experience".

Väntandes på vegetariska pastakuddar

5) När klockan gått förbi 17 började det bli dags att åka hem, på vägen svängde vi förbi kontoret för att hämta en mapp. Jag blev kvar där för att skypa med min flickvän Julia, medan min exjobbskamrat Julia åkte till lägenheten. När jag vid 21-tiden är på väg hem möter jag Julia utanför lägenhetshuset, som säger "gå inte upp, jag tror jag har råkat gasfylla lägenheten...". Vi väntar ute ett tag och går sedan upp för att bedöma om gasen vädrats ut och vi kan konstatera att det inte är någon fara.

Idag skulle vi befinna oss på en skola kl. 8.30 och ta del av deras traditionella sommaravslutning. Det var spännande att se! Ganska likt traditionell svensk skolavslutning, men med heliumballonger och vita duvor som släpptes ut i det fria, antagligen för att symbolisera elevernas nyvunna frihet.

Hela den här veckan har varit rätt full av intryck, så det känns helt okej att det är helg snart så hjärnan kan få återhämta sig lite.

/Adam

Far på besök

I helgen har jag haft min pappa på besök! Han kom på lördagen och åkte igår, så vi fick ett par dagar tillsammans.
I söndags hade vi en heldag ihop och då hann vi allt från att titta på grodor till att gå på matmässa på MoldExo, gå på barbeque-festival, besöka botaniska trädgården och gå på opera. En minst sagt fullsmockad dag som tog ganska hårt på krafterna på min gamle far.

Far inspekterar det lokala ölet

Dotter och far :)

Branta trappor för en gammal man 

Skräp

Tittade runt lite på sidan sopor.nu idag och där fick jag tips om en serie om skräp som finns på svtplay. Den handlar om hur olika former av sopor tas om hand och hur det går till när soporna återvinns eller omvandlas på andra sätt. Serien består av 15 avsnitt á 5min och är riktad mot barn, men den kan vara rätt intressant för vuxna också, tror jag.

Skräp på svtplay

/Adam

Källsortering i Chisinau

För några dagar sedan fick vi veta att 2200 nya containers ska placeras ut i Chisinau inom närmsta framtiden. Det handlar om tre typer av containers för insamling av plast, glas och kartong/papper. Kul att se att återvinning är på gång! Vårt projekt känns lite extra aktuellt när det börjar synas att källsortering implementeras mer och mer.

Bild från http://adevarul.ro/moldova/actualitate/chisinaul-mai-curat-primaria-instala-2200-containere-diferite-tipuri-deseuri-1_51974803053c7dd83fab1309/index.html

På en promenad med min flickvän Julia L såg vi en återvinningsbehållare, även Dorna (dricksvatten-på-flaska-företag) uppmuntrar till återvinning av plastflaskor.

/Adam

Förra fredagen - del 2: Cricova

För många är Moldavien nog mest känt för att det är ett vinland. 

I fredags hade våra vänner på kontoret bokat in oss på en guidad tur i Cricova. En chaufför från stadshuset körde dit oss i en rasande fart. Jag valde att ha säkerhetsbälte, trots att det nog uppfattades som lite otrevligt. 

Väl framme fick vi sitta och vänta ett tag innan vi möttes upp av en engelsktalande guide och en annan grupp människor som fick åka i vår bil. Det var galet varmt ute och jag hade så ont i fötterna efter dagen på skolan att det ilade upp i benen så fort jag tog ett steg. 

En ganska förstörd Julia

Inne i tunnlarna var det cirka 12°C, då detta är en perfekt temperatur att förvara vin i. Tunnlarna sträcker sig drygt 100 kilometer så vi åkte främst bil. Vid utvalda stationer stannade vi och fick se oss omkring medan guiden berättade diverse saker.

Mousserande vin in the making

Vid en av stationerna var det tillverkning av mousserande vin. Vi fick lära oss en hel del om processen som i alla fall jag inte hade någon aning om innan.

Dessa ska röras ett antal grader enligt ett specifikt schema

Förutom Cricovas egna vin så finns det vinkällare där vin ligger och lagras. Vissa av vinerna är så pass gamla nu att de inte är drickbara längre, men de har ett högt samlarvärde. Privatpersoner kan hyra en hylla och förvara sitt vin i Cricovas källare.

Sugen?

Det fanns minst 1300 sådana här hyllor

Förutom vintillverkning och lagring så erbjuder Cricova vinprovningar. De hade ett antal olika rum, inredda i olika teman, där man kunde prova viner. Vi gjorde dock inte detta utan åkte hem efter rundvanringen och köpte oss ett par flaskor Cricova-vin på vår Supermarket.

Ett vinprovningsrum

//JS

Julia Lindfors

Sedan i torsdags 16/5 är min flickvän Julia Lindfors på besök hos oss. Detta är jag såklart väldigt glad över och spenderar så mycket tid som möjligt med henne på sidan av exjobbandet. Vi har passat på att utforska staden lite mer, bland annat har vi besökt flera fina parker och ett antal restauranger.

Vid Valea Moritor bodde det grodor. Jättemånga.

Vid en park mellan Dacia blvd och Decebal blvd
simmade några fåglar i en skräpig sjö

En gata genom parken

Utsikt från restaurangen Vatra Veche

På lördag åker hon hem igen, efter det ses vi inte förrän när jag kommer tillbaka till Stockholm den 29/6. Vi blir då över en månad på skilda håll, vilket känns trist. Men förra våren var hon i Bryssel tre månader och under den perioden sågs vi bara tre helger. Det gick då och kommer gå nu, även om det lär vara jobbigt emellanåt. Hon är en oerhört viktig del av mitt liv, så saknaden är stor när vi är ifrån varandra. Men vi får istället passa på att ha roligt på skilda håll. Dessutom finns ju internet, så vi kan hålla kontakt och ses via facebook/skype.

Julia Lindfors, bästa flickan i världen

/Adam

Förra fredagen - del 1: skolan

Låt mig berätta lite om skolbesöket vi gjorde förra fredagen!

Vi trodde att vi skulle få vara på skolan i kanske en timme, gå runt lite i korridorerna och kanske om vi hade tur få prata med någon lärare som kunde engelska.

Vad som hände var att vi först fick ett möte med skolans rektor. Det var en trevlig man som besökt både Sverige och Finland och som hade många spännande idéer gällande utbildning. Han talade ingen engelska men vår handledare på stadshuset (Tatiana) var med och översatte så det gjorde ingenting. Rektorn kallade efter ett tag in en engelsklärare (N) och en biologilärare (NN). Engelskläraren var där i egenskap av tolk och biologiläraren för att hennes ämne passade bäst ihop med vårt projekt. Vi satt en stund på rektorns kontor, fick höra skolans historia, titta på bilder på alla gamla rektorer och ett antal framgångsrika människor som gått på skolan. Vi fick dessutom berätta om vårt projekt och förklara vad vi gjorde där och vad vi ville få ut av vårt besök. Efter denna pratstund var Tatiana tvungen att gå tillbaka till kontoret och vi lämnades tillsammans med N.

N tog med oss på en rundvandring av skolan och vi började så smått förstå hur den Moldaviska skolan faktiskt fungerar. Vi fick gå in i matsalen, biblioteket, diverse klassrum, datasal, lärarrum, kopieringsrum.. ja, ni fattar. Vi fick gå runt typ överallt. Vi fick dessutom äta frukost/lunch i skolans pyttelilla lärardel av matsalen. Under tiden berättade N allt från hur mycket eleverna betalar för att få hyra skolböcker i biblioteket till varför hon upplever att betyg minskar elevers vilja att lära sig någonting i skolan.

Då och då träffade vi andra lärare eller headmasters som vi kunde fråga om saker som var relevanta för vårt projekt. Jag tror att både jag och Adam förvånades över hur ärliga och genomtänkta svar vi fick från alla.

Snart förstod vi att hållbar avfallshantering faktiskt är någonting som diskuteras i skolan - i flera olika ämnen dessutom. Ett antal lärare hade varit engagerade i diverse projekt gällande avfallshantering och eleverna fick tidigt lära sig en del om till exempel återvinning och nedskräpning. NN, som vi träffade flera gånger under dagen, hade bland annat varit med i ett internationellt projekt som handlade om hur grundvattnet påverkades av att det låg bensinstationer i närheten.

Efter åtskilliga timmar på skolan fick vi ursäkta oss och rusa därifrån - vi hade nämligen en guidad tur i Cricova inbokad! Mer om den i nästa inlägg.

// JS

Skolbesök

I morgon ska vi på vårt första skolbesök!
Jag är lite orolig över att ingenting kommer att gå som planerat och är därför lite nervös. Adam är helt övertygad om att ingenting kommer att gå som planerat och är därför kolugn.

När vi kom hit var jag först stressad över att vi inte kunde besöka skolor redan första dagen och "komma igång" med projektet. Så här i efterhand inser jag att det var bra att vi fick inackordera oss lite i landet och staden innan vi kastades ut i skolvärlden. Det är så mycket här som skiljer sig från Sverige att vi nog inte hade vetat vad vi skulle ta oss till om vi börjat i skolor.

/ JS

Vårt kontor

Adam lade ju ut en bild från stadshuset igår. Jag tänkte kontra med ett par bilder från insidan!

Vi har en liten balkong

Adam är flitig 

Vi delar ju som sagt rum med några andra. Jag tycker att det är suveränt. Dels för att det då och då kommer in personer som det kan vara värdefullt för vårt projekt om vi pratar med, men främst för att vi får höra en massa rumänska hela dagarna. Min rumänska är verkligen inte på topp och i ett land där ganska få kan engelska är det bra att ta varje chans att lära sig några nya ord. 

/JS

Stadshuset i Chisinau

Idag har vi fått tillgång till ett kontor i stadshuset. Vi har varsitt skrivbord i samma rum som vår handledare Tatiana och hennes medarbetare Mihaela och Cristina. Just idag har det lämpligt nog blivit molnigt och duggregnat lite, första gången det är molnigt sen vi kom hit för 9 dagar sedan. Det är bra, eftersom man kan sitta inne och arbeta utan att bli distraherad av att det är fint väder ute.

När vi kom till stadshuset imorse var det någon slags demonstration utanför. Inget liv eller så, men en del folk och någon tv-kanal var på plats. Oklart vad det handlade om.

Stadshuset i Chisinau

/Adam

Scarlett

Det är trevligt att sitta i en park, arbeta och ha tillgång till gratis wi-fi. Det finns dock också en nackdel har jag märkt. Min dator har ganska mycket mellanrum mellan tangenterna, så efter en vistelse i parken vill en massa skräp in under tangenterna och mysa. Då går inte tangenterna att trycka ned, vilket är lite jobbigt.

Det är därför tur att Scarlett finns tillgänglig. Scarlett har lång hals och klär sig i mörkröd kåpa. Scarlett är också bra på att avlägsna mindre smutspartiklar. Hur bra Scarlett är på att städa lägenhetsgolv återstår att se.

Dammsugaren Scarlett

/Adam

Vänner och husdjur

Mitt förra inlägg kändes så galet deppigt att jag kände att det var dags för lite glad uppdatering också. Så, här kommer lite glädje!

Våra föräldrar verkar ha börjat sakna oss och vi fick båda sms/mail hemifrån idag med besked om att de kommer och hälsar på oss. Mys!

Vi har en katt som bor utanför vårt hus. Någon matar den varje dag och nu hade den dessutom fått en liten kartong att bo i. Eftersom att det är en katt så kattade den sig och låg ovanpå kartongen istället för inuti. 

Katten :)

För någon dag sedan lärde vi känna en otroligt rolig italienare. Tyvärr var han bara här över helgen, men det var kul så länge det varade. Han var väldigt berest och hade bland annat bott i Sverige i ett par år. Det var spännande att få höra hans syn på världen och vad som är viktigt i livet. Det var dessutom fantastiskt att prata med någon som var så ärlig och öppen med vad han tyckte och tänkte om saker och ting. 

Ärligheten själv

Det har börjat kännas som ett riktigt hem här i lägenheten. Just nu står Adam och stryker skjortor och vi har satt igång en tvättmaskin. Mycket mer husligt än så blir det liksom inte. 

// JS

Struktur och panik

I ett försök att skapa lite struktur kring vårt examensarbete bestämde vi oss i förra veckan för att göra om en av våra väggar till en arbetsvägg. Tanken var att vi, med hjälp av post it-lappar, skulle reda ut vad vi egentligen vill ha svar på för att kunna utföra och slutföra vårt arbete här. Vi hade köpt en liten förpackning med 100 stycken lappar. Den är nästan slut nu. Om vi blev klokare av denna lilla aktivitet? Nej, snarare tvärtom. 

En liten del av post it-väggen

Det gick faktiskt så långt att jag drabbades av panik och vi fick skicka iväg ett långt mail till våra handledare i Sverige och be om hjälp. Tack och lov så fick vi snabbt ett lugnande svar och jag kunde andas ut igen. 

Så här slutade det milslånga mailet till våra handledare

Jag tycker att det mest kluriga med att göra ett så här stort projekt är att jag inte vet i vilken ände jag vill börja. Det känns som att jag vill veta allt om allt innan jag ens börjar arbeta och det är ju helt omöjligt. Kanske är det så att kurserna på KTH har varit lite väl styrda när det kommer till vad man ska göra för att klara kursen. Ofta får vi veta exakt vilken litteratur vi förväntas läsa, vilka uppgifter vi ska räkna och hur en typtenta ser ut. Sedan är det bara att plugga efter en färdig mall så klarar man kursen. Så är det sannerligen inte nu. 

/ JS

Ambassadutflykt och bussresa

Igår skulle vi ta en sväng förbi svenska ambassaden och säga att vi är här, så att de kan meddela SIDA det. Tyvärr så hade vi bara läst deras kontorstider och inte besökstider, så det var stängt när vi väl kom dit. Nåväl, vi fick oss en härlig promenad i solen och passade dessutom på att åka kommunalt hem.

Svenska ambassaden i Chisinau

Rätt skeptisk Julia utanför ambassaden

 Det finns ett antal sätt att åka kommunalt i stan. Vi vågade oss på att åka trådbuss. Än så länge har vi inte hittat någon information om vilka bussar som går vart, så vi hoppade helt enkelt på en och chansade på att den skulle ta oss hem. Det gjorde den. Buss nummer 4 var det, vilket jag så klart gladdes åt (då det är samma bussnummer som jag kan åka till skolan i Stockholm).
Förutom trådbussarna så finns det "vanliga" bussar samt små minibussar. Minibussarna stannar lite här och var (typ när folk säger till, verkar det som).

Adam åker trådbuss. Som en chef.

Idag firar ryssarna i stan Victory Day. Vi har blivit rekommenderade att inte hänga i delarna av stan där det händer mest saker idag, då det kan uppstå en del demonstrationer och sådant. Moldavien är ju en demokrati så alla får säga sitt. 

//JS

Kvällsunderhållning

Om man har tråkigt på kvällen kan man alltid ta del av det lokala tv-utbudet. Vi har ca. 50 kanaler, varav Zee-tv är den kanal som imponerat mest hittills. Kanalen erbjuder indiska filmer med rysk dubbning. Särskilt underhållande är de indiska actionfilmerna. Klippet nedan visar vad jag menar. Det gör inte så mycket att filmerna är dubbade på ryska helt enkelt.

Dagen Adam gick miste om sina 15 seconds of fame

Värmen här är inte att jämföra med hur det är i Sverige. Mihaela berättade att under somrarna kan det bli så varmt att de måste ha små läkarbås på gatorna för att kunna hjälpa folk som faller ihop av värmeslag. Vi har klarat oss undan värmeslag än så länge. Jag har dock bränt mig på benen, trots att jag varit duktig och använt solskydd. Funderar på om jag kanske måste byta upp mig från spf 6.. 

Här är vår närmsta kyrka. De har än så länge haft någon typ
av mässa i denna varje dag sedan vi kom. 

Adam var klok och satt i skuggan idag. Då han satt som bäst och läste sin bok kom det fram en reporter och stack en mikrofon under nosen på honom medan en kameraman filmade. De sa någonting på något språk (vi är fortfarande rätt dåliga på att fatta om vi blir tilltalade på rumänska eller ryska..) och inväntade med spänning Adams svar. Han svarade på engelska att han inte förstod språket och då backade de därifrån. Vi tror att Adams femton sekunder i rampljuset kanske blir bortklippta. 

Så här rena var mina strumpor när vi kom hem igår. 

 Jag tänkte ju att jag skulle få hjälp med att låsa upp min telefon så att jag kan använda mitt moldaviska nummer i den. Detta visade sig dock vara ett större och dyrare projekt än jag hade tänkt mig, så jag gick och köpte en ny telefon istället. "Plutten" heter den och den väger typ ingenting. Man kan ringa, smsa, lyssna på radio och lysa med ficklampa med den. Typ perfekt.
Mitt moldaviska nummer är +373 (60) 225214. Ring så svarar jag!

Plutten

Eftersom att det är påsk här så säljs det en stor, muffinsliknande kaka i alla affärer. Idag fattade vi mod och köpte en. Den smakade bekant, oklart varför. Glasyren var söt och god. Kakan i sig kändes mer som bröd än kaka.

Adam med kakan

Nu - åter till litteraturstudierna! 

/ JS

Palmen

Vi har en palm i vår lägenhet. Ni kanske tyckte det såg lite märkligt ut, men nu har vi löst problemet. Det var en papegoja som saknades!

Papegojan i sin naturliga miljö

Vad gör vi denna vecka?

Eftersom det firas påsk den här veckan så är de flesta som arbetar i stadshuset i Chisinau lediga, däribland vår handledare i Moldavien; Tatiana. Först tisdagen den 14e kommer vi få träffa Tatiana och få tillgång till ett kontor i stadshuset. Fram till dess arbetar vi på egen hand med att läsa litteratur och planera vårt fältarbete. Vi passar också på att njuta av det fina vädret!

Park med gratis wi-fi

Angående avfallshantering så såg vi några återvinningsstationer för flaskor på vår promenad igår. De verkar ingå i ett projekt anordnat av Chisinau (ett ölmärke). Något att kolla upp.

Hemmastadda!

Hej och välkomna till vår blogg!

Nu har det gått 42h sedan vi landade i Moldavien.

Hittills har vi hunnit med följande;

• Blivit mottagna av Mihaela som hämtade upp oss vid flygplatsen och tog oss till lägenheten. Hon hjälpte oss tolka hyresvärden (som bara pratade moldaviska), fixa moldaviska nummer och hitta till en mataffär
• Förhandlat om lägenheten med George som är hyresvärd. Han var noga med att visa hur exakt allt i lägenheten fungerade och att vi skulle inspektera alla fyra vattennivåer, gasnivån och elnivån för att vi ska lita på att de senare räkningarna stämmer. Han visade även hur man öppnar lås. Det finns tre lås för att komma in i lägenheten och både jag och Julia måste visa inför George att vi kunde låsa/öppna varje lås. Vi konstaterade efteråt att denna lägenhetsvisning var mer omfattande än alla våra lägenhetsvisningar sammanlagt.

Stora rummet

Palm

Köksdel med Julia

Sovrum 1

Sovrum 2

Utsikt från sovrum 1

Trapphuset är inte i bästa skick

Huset vi bor i

• Tagit ut 11200 leu ur en bankomat för att betala hyran till George. Vi har nu konstaterat att maxbeloppet per uttag är 3000 leu.
• Varit inne i tre Orange-butiker som alla fanns i en tunnel under gatan (Orange är ett mobilföretag)
• Fixat moldaviskt nummer till mig (Adam) och mobilt internet. Julias telefon är operatörslåst, så nästa steg är att låsa upp den. Enligt Orange-personal finns det en kille som gör detta. Det kan absolut inte skada telefonen och görs enkelt efter påsk då han åter är på plats. Känns tryggt.
• Sett ytterligare ca. 100000 Orange-butiker på huvudgatan Stefan Cel Mare

Två olika dock lika butiker

• Varit på 10-15km promenad runt stan
• Hittat fina parker med gratis wi-fi. För tillfället sitter vi i en park bredvid en kyrka, klockorna i kyrktornet ringer. Det är påsk nu och det firas hela veckan. Det innebär tydligen att all offentlig verksamhet och en del annat är stängt. Det innebär också att olika religiösa aktiviteter pågår. Konstant. Det är mysigt. För en stund sedan blev 20-talet personer vid kyrkan vattenbeströdda av en präst. Vi iakttog processen på behagligt avstånd, dock kände man ett sug av att få bli del i aktiviteten. Julia har i princip redan blivit ortodox-kristen. Bildbevis kommer.

• Betalat 2 leu (ca 1kr) var för att gå igenom en botanisk trädgård (Parcul Dendrariu), för att sedan bryta oss ut genom att klättra över en 2m hög mur. Detta eftersom vi vid den ca 1km långa parkens slut märkte att det enbart fanns en ingång/utgång.
• Lärt oss handla och insett att man väger frukt/grönsaker själv. Om inte kan kassörskan springa iväg och göra det åt en. Då blir alla andra i kön glada.