Heldag i Bender

Nu smälter vi nästan bort här i Moldavien så det är tur att vi har fått nästan allt resultat vi behöver för att skriva vår rapport. Det är några möten vi hoppas att vi ska få till men tyvärr så är det svårt att styra över vissa saker som har med arbetet att göra. (Mycket märkligt att Moldaviens beslutsfattare inte står i kö för att få svara på frågor till vårt exjobb.)

Tack och lov så sammanfaller den otroliga hettan och våra oplanerade dagar och vi försöker göra det mesta och bästa av våra dagar i landet. Igår åkte vi till Bender och såg oss omkring. Det var minst sagt en spännande upplevelse att resa in i Transnistrien. Förutom att vi behövde fylla i en blankett (som tack och lov var okej att fylla i på engelska) så var vi tvungna att passera två passkontroller i vardera riktning. Nu tror jag dessutom att vi ska säga till någon någonstans att vi är tillbaka i Moldavien, men det är ytterst oklart vem och var..

I Bender fick vi öva på vår ryska och dessutom på att hitta utan karta. Det finns ett fort i Bender som Adam gärna ville besöka men det visade sig vara svårare än vi trodde att hitta. Enligt google maps skulle fortet ligga mitt i en väg. Det gjorde det inte. Den enda rimliga platsen där fortet skulle kunna vara var bakom en stor mur i staden. Tyvärr så var varje ingång vaktad av ryska (?) militärer med automatvapen så vi var inte jättesugna på att försöka ta oss in. Efter att Adam drabbats av solsting och således förlorat nästan allt sitt vett så gick han ändå fram och kommunicerade med vakterna. De förklarade på klingande ryska hur vi skulle gå för att komma in till fortet (som alltså låg bakom portarna de vaktade). Vi följde instruktionerna så gott vi kunde och kom snart till en ytterst anonym plåtdörr mitt i ingenstans. Adam knackade modigt på och ytterligare en militär öppnade dörren. Han förde in oss till ett rum där en kvinna satt och pratade i telefon. Vi stod och svettades som dårar och hoppades att vi hade kommit rätt. Det visade det sig att vi hade och efter lite pappersarbete fick vi äntligen komma in till fortet.

Här var det stängt

Utsikt från fortets utsiktstorn

Efter ett par timmar i Bender var det dags att åka hem. Sista bussen skulle gå kl 18.40 och vi ville inte undersöka vad som skulle hända om vi missade den och således överskred tiden vi fick vara där enligt vårt visa.

Adam köper hembiljett på flytande ryska

Idag är vi åter på kontoret. Vi har än så länge drabbats av cirka sjuttiotusen skrattattacker som alla är relaterade till värmen. Adam har en teori om att kvinnorna här går omkring i så högklackade skor för att de inte ska känna hur varm asfalten är (ja, det bränns genom skorna). Jag tycker att Adam ska börja gå i höga klackar. Vi får se hur detta utvecklas.

// JS