Struktur och panik

I ett försök att skapa lite struktur kring vårt examensarbete bestämde vi oss i förra veckan för att göra om en av våra väggar till en arbetsvägg. Tanken var att vi, med hjälp av post it-lappar, skulle reda ut vad vi egentligen vill ha svar på för att kunna utföra och slutföra vårt arbete här. Vi hade köpt en liten förpackning med 100 stycken lappar. Den är nästan slut nu. Om vi blev klokare av denna lilla aktivitet? Nej, snarare tvärtom. 

En liten del av post it-väggen

Det gick faktiskt så långt att jag drabbades av panik och vi fick skicka iväg ett långt mail till våra handledare i Sverige och be om hjälp. Tack och lov så fick vi snabbt ett lugnande svar och jag kunde andas ut igen. 

Så här slutade det milslånga mailet till våra handledare

Jag tycker att det mest kluriga med att göra ett så här stort projekt är att jag inte vet i vilken ände jag vill börja. Det känns som att jag vill veta allt om allt innan jag ens börjar arbeta och det är ju helt omöjligt. Kanske är det så att kurserna på KTH har varit lite väl styrda när det kommer till vad man ska göra för att klara kursen. Ofta får vi veta exakt vilken litteratur vi förväntas läsa, vilka uppgifter vi ska räkna och hur en typtenta ser ut. Sedan är det bara att plugga efter en färdig mall så klarar man kursen. Så är det sannerligen inte nu. 

/ JS